.God fortsättning & Gott nytt år.

Hoppas alla haft en bra jul med massa god mat! Julen har väl varit så bra den kan men självklart är det ledsamt att vi inte heller denna julen haft någon bebis. Men nya tag 2014. Är idag på CD 52, har alltså inte haft någon blödning sen 6 november, är nog den längsta cykeln nånsin för mig. Är lite nervös för smärtan som kommer komma samtidigt med tant röd när det har dröjt så länge. Det bästa vore nu om den kunde hålla sig borta helt fram tills den 7/1 när fertilitetsmottagningen i Karlstad öppnar igen så kanske det går snabbare att påbörja IVF3.

.överallt.

Allvarligt, vad jag än tittar på idag så är det folk som blir är eller varit gravid.. :-(

Känns som att bli hånad gång på gång.

.Platt fall.

Idag trodde jag att jag skulle bli ruvare för 4e gången men ack så fel. Det hemska samtalen kom vid 8.32, INGEN av våra 3 eskimåer klarade upptiningen!!! För varje bakslag så dör en liten bit av mig. Hur mycket klarar man av!? Nu är det väl bara att ställa om och ställa in sig på nästa och sista äggplock med sprutor och allt va det innebär.

.CD27.

Idag på cd 27 fick jag äntligen omslag på ägglossningstestet, det betyder att jag äntligen får ringa USÖ för tid för nästa FET.
 
Känner mig mest chockad just nu, använder CBs nya test som ska börja indikera redan 4 dagar innan att ägglossningen är på väg men det gjorde det inte, gick från tom cirkel igår till glad gubbe idag!!! 
 
Så om någon av våra eskimåer klarar upptiningen så är jag ruvare på torsdag igen! :-D
 

.CD21.

Är då på CD21 idag och var på min 3e kontroll idag för att se om mina folliklar växer nåt men med min vanliga tur så växer dom extremt sakta denna omgång. :-( 

Så nu ska jag testa på egen hand och hoppas att jag får omslag innan vecka 49 är slut o får jag inte det så måste vi vänta till efter nyår och köra en stimulerad FET.. 

Så det är bara att hålla tummarna att dom växer till sig ordentligt nu..


.CD 15.

Första dagen med ägglossningsstickor och som läkaren trodde skulle det inte vara nåt. Men det är väl bäst att vara på den säkra sidan så man inte missar nåt. Är juh ändå på CD15.
 
Provar dom nya från clearblue som ska visa de 4mest fertila dagarna ist för 1 så ska bli spännande och se hur de funkar. 
 
Nu ska jag iväg till osteopaten för uppföljning och se om mitt bäcken fortfarande är snett. Tänk om det är det som gjort att det inte funkat hittils.. 
Bara att hoppas att det här hjälper. 
 

.Prednisolon.

Har läst på lite om läkemedlet Prednisolon och känns som det är något som jag skulle vilja prova nästa gång eftersom jag de 2 senaste gångerna har fått feber några dagar efter FET/ET. 
 
Någon som har erfarenhet av det? 

.Försök 4.

Nu är vi äntligen igång för återföring nr 4.
 
Var till fert i fredags för att kolla om äggen/ägget är på gång och växer och va hon kunde se så var en follikel på varje sida igång men som jag redan visste så va det alldeles för tidigt att böja mäta någon så återbesök på torsdag.
 
Så det blir FET nr 3 då förra försöket va med en färsking. :-) 
 
Vet faktiskt inte riktigt hur jag känner för det här försöket, va jag iaf har insett är att jag vill/kommer inte berätta det för någon mer än de som måste veta. Känner mig så misslyckad varje gång det inte funkar så nu kanske lite av pressen försvinner. 
 
Har juh en tjej på jobbet som har gått igenom hela denna jobbiga karusell så för henne känns det bara självklart att berätta för då jag vet att hon verkligen menar det när hon säger att hon vet hur det känns! 
 
 

.Typiskt.

Asså vad är oddsen för att blödningen kommer idag när jag har tid på fert. Enheten imorn för att se varför det aldrig kom nån blödning!!?! 
 
Har den väntat ända till cd 45 så kunde den väl ha väntat lite till.. 
 
Aja, får helt enkelt försöka avboka tiden imorn och ist få tid för att kolla ägglossning längre fram. 
 
Det enda jag vill just nu är att göra nästa FET och hoppas att den är DEN som vill bli en bebis till oss. 
 
Nu ska jag iaf försöka sova så jag orkar jobba 7-16 imorn med vad jag till 100% vet kommer va en riktig jävla mensvärk. :-( 
 
 
"Håll hårt i dom ljusa stunderna, dom kommer inte ofta" 

.Väntan.

Det enda jag gör nu för tiden är att vänta känns det som. 
 
Vänta på blödning, vänta på ägglossning vänta på testdag, vänta vänta vänta!!!
 
Just nu väntar jag på nästa blödning, va i kontakt med Fertilitetsmottagningen i förra veckan för att meddela det negativa resultatet och att vi vill göra nästa återinförande så fort det är möjligt så nu ska nästa mens komma så ska jag ringa igen.
Antar att det blir återförande i naturlig cykel så jag hoppas verkligen att min kropp inte tänker krångla nu, skulle va så roligt om vi kunde plussa på våran bröllopsdag i november, det skulle va den ultimata bröllopsdagspresenten! :-) 
 
 

.Över.

Igår, efter 6 dagar med blödning så slutade det äntligen. Att en blödning efter ET/FET kan va så annorlunda mot en vanlig mensblödning trodde jag väl aldrig.
Är van att blöda i max 2-3 dar och ha ont i 1 dag. Nu va det 6 dar och hade lika ont hela tiden. Känner fortfarande av det lite grann.. 
 
Nästa steg nu är att ringa till Fertilitetsmottagningen för att göra nästa FET. 
Jag vill göra det så fort som möjligt och mannen vill vänta lite, men jag tror inte att jag kan vänta. Juh längre det går desto djupare faller jag.
 
Nu måste jag iaf sova, jobb 7-15 står på schemat imorn och jag är verkligen inte en morgonmänniska. 
 

.Bakgrund.

Börjar med lite bakgrund om våran kamp.
 
Januari 2005 börjar våran kärlekssaga.
 
2006 slutar jag med p-spruta pga av viktökning och diverse biverkningar så fr.o.m. nu är vi helt oskyddade. Förhoppningen om ett ev barn finns hela tiden i bakgrunden men ingenting händer under den här tiden.
 
2011 börjar vi aktiva att försöka bli med barn, köper ägglossningstest och försöker så gott det går att passa ihop våra scheman för lite sängkammartid. :)
 Veckorna och månaderna går utan att nåt händer.
 Har sedan jag slutade med p-sprutan åkt på enorma menssmärtor varje gång fröken röd behagar att dyka upp och på köpet är hon inte punktlig. Så en dag beslutar jag mig för att ringa kvinnokliniken för undersökning ifall att det är nåt som är fel. 
 Får tid för kontroll som visar att jag lider av PCO som tydligen är lika med att jag har ägglossning väldigt sällan. Och iomed att vi har varit utan skydd så länge så tycker barnmorskan att vi ska gå vidare med en utredning på Fertilitetsmottagningen och skickar en remiss dit.
 
Månaderna går..
 
Mars 2012 får vi äntligen börja våran utredning, vi får båda lämna prover som visar att min man har lite slöa simmare men annars inga större fel på oss och iomed min PCO så får vi börja med pergotime tabletter för att ge mig ägglossning och försöka på egenhand ett par månader till. 
 Efter ca 6 månader utan nåt plus så bestäms det att vi ska ställas i kö för IVF. 
 
Januari 2013 var det dags att kliva på karusellen som fortfarande snurrar för oss.
 Fick köra korta protokollet vilket innebar att det va bara att köra igång med sprutor på en gång så varje kväll i ca 10 dagar tog jag mellan 125-150 enheter menopur och från dag 5 även en spruta med cetrotide. 
 Sen va då dagen kommen då jag tog ovitrielle ägglossningsspruta för att sedan infinna oss på USÖ 36 timmar senare.
 
Äggplocket resulterade i 14 ägg varav 7 blev befruktade men bara 2 överlevde på odlingsdag 5. MEN  då jag blev lite överstimulerad så hamnade båda i frysen tills jag mådde bättre. 
 
Så i Mars fick jag äntligen tillbaka en eskimå som på ruvardag 13 visade mitt absolut första plus, lyckan va total för oss vi skulle bli föräldrar!! Men lyckan va kortvarig bara några timmar efter plusset så kom blodet, missfallet kom med besked...
 
I Juni gjordes nästa FET då eskimå 2 fick flytta in. Men denna ville absolut inte bo i mig så denna gång lös plusset med sin frånvaro. 
 
Hur skulle vi orka gå vidare?! 
 
Vi passade på och tog en paus från allt när kliniken ändå hade semesterstäng för att vila upp oss och ta nya tag till hösten. 
 
I slutet av augusti va det dags för sprutor igen samma procedur som första gången. Ännu en gång va det dags för en tripp till USÖ.
 Denna trippen resulterade i 15 ägg varav 7 befruktade, 3 till frysen och ett som fick flytta in i mig efter 2 dagars odling. 
 
Och nu ligger jag här efter ett tredje nedslag, med magont från helvetet och en blodström som aldrig tycks sina. 
Fick inte gå mer än 11 dagars ruvning innan det var kört även denna gång. 
 
Nu blir det att vänta ut detta och samla kraft och energi för att en ännu en gång lägga hoppet till en eskimå. 
 
När ska våran karusell stanna?? 

Nyare inlägg